Nu när hösten och vintern kommer tenderar vi att stanna hemma mer, kanske krypa upp i soffan och titta på en bra film eller tv-serie. Men hur överför vi det som sägs så att vi förstår det? Till mångas stora glädje (åtminstone min) är den gällande konventionen i Sverige att använda undertextning. Det är det billigare valet, men det gör också att vi har fördelen att höra skådespelarnas riktiga röster och vi får dessutom en liten språklektion på köpet eftersom vi hör allt på originalspråket.
I många andra europeiska länder har man valt den andra vägen, nämligen dubbning. Många där har svårt att förstå hur vi kan läsa texterna och ändå hänga med i vad som händer på skärmen, men det är något vi är vana vid och egentligen inte tänker på alls. För oss är det snarare svårt att förstå hur man inte kan störas av den dåliga synkningen mellan vad rösten säger och hur läpparna rör sig.
I somras visade SVT nya avsnitt av den italienska tv-serien Kommissarie Montalbano och en av rollerna hade tagits över av en svensk skådespelerska. Hon kan själv ingen italienska men det löste man genom att hon sa sina repliker på engelska och dubbades till italienska. Resultatet blev att vi som kan engelska kunde läsa på hennes läppar vad hon sa på engelska men hörde det på italienska. Det kanske fungerar bra i länder där man är van vid dubbning men här tror jag att en annan lösning hade varit att föredra.
Våra kunskaper i engelska gör också att vi klagar en del på undertexter vi ser och tycker är bristfälliga. I vissa fall är kritiken befogad. Ett exempel på det är en intervju där Oprah Winfrey pratar med intervjuobjektet om hur hen började med droger. Svaret blir att hen började med att röka hasch tillsammans med sina "peers". I den svenska översättningen tolkas ordet uppenbarligen som "pears" och översätts därför som "päron". Kan ju verka helt rimligt om föräldrarna var totalt oansvariga, men det engelska ordet "pear" används ju inte som slanguttryck för föräldrar och var alltså felöversatt.
Ett annat exempel jag själv minns är från ungdomsserien som var så populär på 90-talet, nämligen Beverly Hills 90210. Brandon lämnade sitt trygga liv i Kalifornien och gav sig ut på en liten road trip. När han stöter på de hårda cowboy-killarna får han namnet Mr L.A. av dem. Det syftar naturligtvis på att han kommer från Los Angeles som ju också går under namnet L.A. I den svenska texten översätts dock detta till Mr El Ej. Det kan ha en något förvirrande effekt eftersom det ju inte betyder något alls i det här sammanhanget.
Hur det än är med kvaliteten på våra undertexter försvarar jag ändå den metoden. Kvaliteten beror inte på att de som gör undertextningen inte kan, det handlar om att de får för dåligt betalt och därför måste arbeta alldeles för snabbt. En månadslön kan sluta på så lite som 12 000 kronor innan skatt!
Dessutom anser jag att man går miste om så mycket om man inte får höra originalrösterna och hur skådespelarna levererar replikerna och uttrycker känslorna.
Och tänk hur konstigt det skulle vara att höra Arnold Schwarzenegger säga "Jag kommer tillbaka" som Terminator.
