Europa framställs ofta som ett lugnt hörn av världen. Europeiska unionens utvidgning har inneburit en växande gemenskap av länder med gemensamma politiska och ekonomiska intressen. Samtidigt har nya säkerhetsutmaningar krävt omfattande internationellt samarbete bortom skiljelinjerna från det kalla kriget. Detta innebär dock inte att militär maktutövning mellan stater har försvunnit som en del av säkerhetspolitiken. Att Rysslands statsledning anser sig ha en intressesfär ungefär motsvarande forna Sovjetunionen är ingen nyhet, och de stora politiska omvälvningarna i Ukraina medförde ett tillfälle att markera detta.
Här finns en tydlig illustration av samspelet mellan globalt och lokalt i säkerhetspolitiken. Massprotesterna i Kiev handlade om en mängd frågor: ekonomisk utveckling, landets relationer till EU och Ryssland, det politiska systemet och korruptionen. Regeringens och säkerhetsstyrkornas svar ledde till skärpt konfrontation på stadens gator och torg, och så småningom till att presidenten avsattes. Detta försämrade drastiskt relationen till den ryska politiska ledningen – samtidigt som Ryssland gick längre än vad många hade väntat sig, och i praktiken invaderade en del av Ukraina.
Storskaliga militära konfrontationer som en följd av gatuprotester och social oro är långtifrån en självklar utveckling, och lokala faktorer kommer alltid att vara viktiga. Utvecklingen i Ukraina utgör dock en påminnelse om vikten av att bevaka både långsiktiga säkerhetspolitiska konflikter och mer plötsligt uppdykande incidenter i världens storstäder. Kiev är inte den enda stad som haft stora politiska protester under det senaste året – liknande rapporter har kommit från städer som Bangkok, Kairo, Istanbul, Caracas, Dhaka och Sarajevo. När lokala missnöjesyttringar som dessa görs till en del av djupare och bredare konflikter blir riskerna betydligt större.
Några av de mer storskaliga exemplen på detta är de fortgående humanitära katastroferna i Syrien, Centralafrikanska republiken och Demokratiska republiken Kongo. Dessa konflikter fortsätter, medan Europas ögon är riktade mot Ukraina och Ryssland.
Det svenska försvaret planerar för insatser i såväl Mali som Centralafrikanska republiken. Samtidigt verkar vår egen del av världen bli allt viktigare i internationell säkerhetspolitik. Under 2013 kom flera rapporter om hur ryska militärövningar bedrevs i allt större skala och allt närmare Sverige. Detta väckte en debatt om svensk beredskap och om hur Sverige ska bidra till att skapa säkerhet i norra Europa. Diskussionen om dessa frågor blir inte mindre viktig efter händelseutvecklingen mellan Ryssland och Ukraina. Det finns många öppna frågor när det gäller Sveriges säkerhet och vår roll i världen.
