April 2009
tema: Kommunicera med internationella kontakter
Äntligen vår med sol och värme! Vi firar in våren med ny layout på KURAGE och hoppas att du gillar den. Vi hälsar Peter Veres välkommen som gästskribent i aprilnumret. Peter är managementkonsult med lång erfarenhet av internationellt affärsliv och delar generöst med sig av denna i sin text.
Premiär för Hennas krönika! MIKUs egen Henna Hettula reflekterar över svensk och finsk kommunikation. Och lite irländsk med.
Soliga hälsningar från Maria & Henna på MIKU
PS. Kunskapsbank med samtliga KURAGE hittar du på www.miku.se under fliken bloggar.
Favoritbilden är från rännan i Kyrkesund på Tjörn.
Gästskribent Peter Veres om:
Svenskar och Tvärkulturell Kommunikation
Kan man bli expert på tvärkulturell kommunikation? Finns det en mall för hur man bör vara och agera i förhållande till människors olika kulturer, religioner och nationell tillhörighet? Är vi i Sverige verkligen pionjärer till en global kommunikationsmodell eller romantiserar vi vårt eget sätt att kommunicera?
I samhället finns det ett ständigt kommunikationsbrus, i detta brus finner man sändare och mottagare. Tänk er en gammal radiomottagare, hittar du rätt frekvens så flyter ljudet perfekt, men om man vrider minsta lilla för långt eller för kort så börjar det brusa mer och mer. Om vi säger att svensk kommunikation ligger på frekvens 100 FM så har vi våra grannländer på 100,5 och 99,5. Man hör alltså fortfarande helt okej men det sprakar en hel del. Ju längre från Sverige vi kommer desto högre blir kommunikationsbruset, är vi riktigt långt bort så kanske vi till och med inte kan höra någonting eftersom vår kommunikation störs så pass mycket av vår kultur, religion, språk och nationella tillhörighet.
Vårt sätt att kommunicera med varandra grundar sig i mycket i vår uppväxt och världsuppfattning. Det finns inget sätt som är mer rätt eller fel än något annat, det enda som skiljer sig är hur vi uppfattar varandras kommunikationsmetod. En vanlig uppfattning bland svenskar är att vi är duktiga på att kommunicera med andra kulturer eftersom vi alltid tar hänsyn och vill basera våra beslut på consensus där alla får vara med. Men är vi Svenskar verkligen världskommunikationens föregångare?
Det finns få saker som kan reta gallfebern så mycket på en tysk, holländare eller amerikan som att svenskarna hela tiden ska diskutera, fråga och komma överens. I detta fall uppfattar vi alltså oss själva som bättre kommunikatörer än vad vi egentligen är. Lika missuppfattade blir föregångssvensken då han/hon i enlighet med den icke hierarkiska och informella uppväxt vi haft som enda landsman i världen envisas med att slopa titlar och använda sig av tilltalsnamnet.
På mina resor i mellanöstern har jag ofta sett den så duktige svenske kommunikatören bli fullständigt överkörd av arabiska gatuförsäljare och köpt en matta som de absolut inte ville ha. Varför? Jo, vi blir nämligen rädda och tror att försäljaren är arg bara för att hans sätt att kommunicera är mycket högljutt. Inte sällan ses liknande scenarion i södra Europa, där förfriskade svenskar uppfattar italienarens uttryck och ljudnivå som en inbjudan till våldsutövning.
Egentligen är vi svenskar ett väldigt intressant folk, som inget annat folk i världen skäms vi inte för vår tillgänglighet till andra människors liv, vi tittar gärna i taxeringskalendern, vi ger utan problem vårt personnummer till en fjortis i videobutiken och lämnar utan problem ut hela våra liv i bloggar på Internet. Men om någon däremot sätter sig bredvid oss på bussen och säger hej, jag då tror vi genast att personen är en knarkare eller ute efter något helt annat.
Jag stod vid ett tillfälle i en hiss på ett hotell i USA. Ett amerikanskt par fanns i hissen och in kommer två svenskar. På äkta amerikanskt vis börjar paret ställa frågor till svenskarna, varifrån de kommer, vad de gör etc, när amerikanerna sedan lämnar hissen hör jag hur svenskarna säger till varandra, ” gud, va påflugna de var… va ville de egentligen”. Samma svenskar har några dagar tidigare lämnat ut sina personnummer och bloggat om sitt sexliv med tusentals personer. Slutsatsen måste ju vara att vi svenskar gärna kommunicerar om vårt liv i text men absolut inte i tal. Samtidigt uppfattar vi amerikanen som skrytsamma för att de berättar allt men jag kan lova att du aldrig får en amerikan att lämna sitt personnummer till en videobutik.
Dock finns det vissa saker som vi svenskar gärna kommunicerar och som ofta leder till ordentligt kommunikationsbrus. Vi tycker inte att det är några problem att fråga en tysk vad hans pappa gjorde under kriget, kardinalfel nummer ett i kommunikation med tyskar. Vi ser det som helt naturligt att be sydeuropéer i vackra högklackade skor att ta dem av sig vid besök i hemmet och frågar gärna holländska vänner om deras konstiga syn på knark och prostitution.
Vad kan då vi svenskar lära oss och hur kan vi på bästa sätt hitta rätt frekvens i kommunikationsbruset? Den bästa lösningen på att utveckla sin tvärkulturella kommunikation torde onekligen vara att umgås med människor, att resa, tala, lyssna och socialisera med andra kulturer, det förbereder den mest okunnige på att utveckla sin tvärkulturella kommunikation.
Men som en liten hjälp på vägen kan följande (aningen fördomsfulla) tips vara en bra start på vägen för din kommunikation med andra kulturer: (1) Bli inte rädd när en fransman skäller på dig, han är inte arg. (2) Ge dig aldrig in i en prisdiskussion med en dansk, du har inte en chans mot Skandinaviens bästa köpmän. (3) Var inte rädd för frågvisa och skrytsamma amerikaner, tänk själv på hur du agerar på Internet. (4) Även om Finland ligger nära Sverige geografiskt så kommunicerar de på ett helt annat sätt än svenskar. Bli inte förvånand om en finländare ber dig ”hålla käft”, i Finland och Baltikum är de helt rakt på sak. (5) Prata gärna om bilar med tyskar, men nämn för guds skull inte kriget! (6) Prata däremot gärna historia med britter, de talar gärna om vad deras far gjorde under kriget, för att inte tala om hur många titlar eller utbildningar de har. (7) Norrmännen skiljer sig faktiskt mer från oss än man kan tro, bästa sätt att starta en god dialog med en norrman är att berömma deras land. Nationalister av högsta rang gillar att höra komplimanger om sin stora stadskassa och vackra fjordar. (8) Ha tålamod när du pratar med personer från sydostasien, de tenderar att tala i cirklar och det dröjer innan de når fram. (9) Förvånas inte av att personer i mellanöstern lätt hoppar mellan olika ämnen, de tenderar att sick-sacka fram i sin kommunikation.
Universella kommunikationsregler:
-
”When in Rome, do as the Romans”
-
Den som frågar bjuder alltid
-
Bjud ut, inte hem (undantag för nära bekanta)
-
Om du blir erbjuden något tacka alltid JA! - I vissa kulturer tas ett nej som oförskämt
-
Att tacka nej till alkohol respekteras men endast om det görs genomgående
-
Tänk över komplimanger - Kan lätt misstolkas
-
Prata inte politik om det kan undvikas.
-
Historia, geografi, musik, sport etc. uppskattas nästan alltid – men endast om det är positiv sådan.
-
Kom alltid i tid - Även om du kan räkna med att behöva vänta upp till 30min i Frankrike och upp till en timme i Spanien.
-
Lyssna mer och tala mindre - Tystnad ger respekt
Two monologues do not make a dialogue.
-Jeff Daly
To effectively communicate, we must realize that we are all different in the way we perceive the world and use this understanding as a guide to our communication with others.
-Anthony Robbins
Peter Veres
Managementkonsult, Obligentia
Peter är egen företagare och son till en ungerskjudisk far och svensk mor samt förlovad med en holländsk syrisk-ortodox kvinna. Vidare har han bott runt om i Europa mellan 1999-2005 och har under bara de senaste 24 månaderna varit i ett 20-tal olika städer på 4 kontinenter.
Hennas krönika, där jag reflekterar över kommunikation och kultur:
Hur är det möjligt att fortfarande, efter att ha bott i Sverige i tio år, bli totalt förvirrad av den svenska kulturen? Jag jobbar ibland extra på ett ställe som präglas av mångfald och där det bland personalen talas mer än 40 olika språk. En av kollegerna på det här företaget kommer från Irland, en hygglig kille, jag gillar honom. Jag skulle definiera honom som pragmatisk, helt enkelt en praktiskt inriktad person.
Jag tycker att det är så skönt och enkelt att jobba med honom, inga krusiduller, han gör bara det absolut nödvändigaste för att samspelet mellan honom och mig ska vara effektiv och ta så lite energi som möjligt. Rent praktiskt innebär detta att när jag hämtar något hos honom så har han förberett det så att saken ligger på bordet. Då går jag förbi hans plats, greppar saken, vi ger varandra en liten nick och jag går därifrån. Jag gillar detta, simpelt och enkelt! Och det är då vi kommer till den stora chocken. Mina svenska kolleger tycker att den här mannen är den mest oförskämda och otrevliga personen på hela hans avdelning. Jag blev helt förstummad när jag insåg att denna attityd florerade bland ALLA mina svenska kolleger!
Nu är frågan varför tycker de att irländaren är så otrevlig när inte jag som finsk inte gör det? Efter många timmars funderande har jag kommit fram till att det beror på att i den svenska kulturen kommunicerar man inte med varandra så som den här kollegan gör. Det anses som ohyfsat och oartigt. För det är få saker i den svenska kulturen som anses så viktiga som just artighet. Ytlig trevlighet, vilket i min mening är ibland total slöseri med tid och energi. Det finns inte i den finska kulturen som jag är uppväxt inom. Därför finner jag sådan tillfredställelse med min irländska kollega när jag slipper detta småpratande med honom varje gång jag ska förbi hans plats. Vilket mina svenska kolleger tar som nästan en personlig förolämpning när han inte säger hej utan bara nickar kort.
Slutsatsen är att det kan vara på sin plats att tänka efter hur den andres kulturella bakgrund kan påverka beteendet. Det kanske är så att min kollega visar största möjliga respekt för sina svenska kollegers tid. Han visar, för det är så jag tolkar det utifrån mitt finska arv, att han inte tar förgivet att kolleger har tid att småprata vid hans disk varje gång de tvingas hämta något hos honom.
Små och stora kulturkrockar kan egentligen vara en källa till större visdom och tolerans för andras olikheter, ifall man orkar ta tid för att tänka efter hur den andre ser på det hela. // Maila gärna dina tankar! Henna Hettula
Tips från coachen: Vad vill du uppnå med din kommunikation?
Tänk dig att dina ord och ditt kroppspråk är på väg TILL det målet. Istället för att med dubbla budskap trassla till det i onödan, som vi ofta gör.
Hur kommunicerar du TILL-formulerat så att mottagaren enklast tar sig till ditt önskade mål? Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor.
Lägg märke till skillnaden mellan följande exempel: Sluta äta godis och Börja äta frukt.
Träna dig fram och medan du tränar så märker du att missförstånden minskar och förståelsen ökar. Gäller särskilt i kommunikation mellan människor med olika språk och från olika kulturer.
 Möjligheter till dialog och möjlighet till vinst
En läsare tipsar om att skriva ut KURAGE och lägga på fikabordet, läsaren menar att är lättare med en text att diskutera kring än att börja ta upp hur kollegorna kommunicerar med varandra rakt upp och ner.
Varmt välkommen att skriva dina tankar om kommande teman: Maj/ Arbetsklimat och kommunikation och Juni/ Kommunikation i semestertider till oss på nyhetsbrev@miku.se Vi lottar ut presenter varje månad! Nu fina böcker och solhattar! :-)
Kontaktmail: hej@miku.se
Webb: www.miku.se
Blogg: http://kommunikationutveckling.blogspot.com
|
