Detta nyhetsbrev från Författarcentrum Litteratur i Väst ser inte ut som vanligt.

Först ligger sektionen "Sex unga röster från Biskopsgården". Vi tror att julen kan vara en lämplig tid att ägna åt denna goda men tunga läsning.

Därefter följer den sedvanliga informationen om FCV:s och dess medlemmars verksamhet.

Tack för året som varit. Vi tillönskar dig en God jul och ett Gott nytt år!

Nästa nummer kommer 14 januari.

Peter Nilsson, redaktör

- Dagar vi aldrig glömmer
- Arap 17 år
- Att prata och skriva om känslor

SEX UNGA RÖSTER FRÅN BISKOPSGÅRDEN
- Klarväder
- Jag frågade om det var sant och de svarade "ja, det är sant"
- En sådan här smärta kan inte läka
- I förortens gråa skymmer flyger inga änglar
- Polisen går bara runt
- Vila ifred älskade hjärta och må Allah's välsignelse och frid vila över dig

FÖRFATTARCENTRUM LITTERATUR I VÄST
- Januaridubbeln: Årets författare och FCV:s nytryckta kalendarium!
- Årsstart Forum för poesi och prosa
- Nya böcker från FCV:s medlemmar
- Aktuellt från våra författare
- Barnboksnätets blogg på Facebook 

Homeira Tari från vår styrelse har besökt Arap Savrans och Shojeb Badpas minnesplats, deltagit i manifestationen mot våldet och samtalat med ungdomar på Vårvindens fritidsgård.

FCV och Homeira (Backa fritidsgård) ger sedan flera år ut elevtidningen Made in Backa som både barn och ungdomar jobbar med. Därigenom har vi också kontakter med ungdomar i Biskopsgården. Det är några av deras röster ni får läsa här. De har av olika skäl valt att vara anonyma.

Vi hoppas att vi snart ska kunna starta ett likadant projekt i Biskopsgården så att fler barn kan få möjlighet att uttrycka sig.

En av texterna är av en elev i en skrivarkurs för ungdomar med vår medlem Elise Ingvarsson.

Carl Forsberg, ordförande i Författarcentrum Väst

Vi möttes med undrande blickar och gömde sorgen bakom våra livlösa leenden.

Att prata om djupa känslor med andra människor är ofta plågsamt. Vi kan ställa frågan till varandra: Hur mår du? Men hur ofta vågar vi berätta om känslan som skär och svider i själens tunna skal?

När jag jobbade med ungdomar i Biskopsgården brukade vi ofta uttrycka våra känslor genom att skriva.

För att ungdomarna skulle kunna uttrycka sig behövde de prata om den inre rösten och frigöra sig från de tunga känslorna.

Därför bestämde vi att skriva om våra dagar.

Homeira Tari, ledamot av Författarcentrum Västs styrelse.

”Klarväder är ett paradis

ett hem för alla

för dig

för mig som en öppen ros

Klarväder har en stor och varm plats i mitt hjärta

Klarväder är allt jag äger”

E.Z från Biskopsgården

Klockan närmade sig 21.50 på kvällen. Då började det komma konstiga ljud. Jag tänkte shiit, vad är detta för något? Jag loggade in på facebook... då ser jag att alla mina vänner som bor i Biskopsgården har skrivit ”skottlossning i Biskop” och jag tänkte shiit vad är det som händer?  Jag frågade om det var sant och de svarade ”ja, det är sant ”.

Arap; du var en snäll kille och omtänksam. Du hade alltid ett leende på dina läppar. Du spelade fotboll då och då vid Friskväderstorget. Nu är du borta, men inuti oss är du kvar. Biskopsgården saknar dig.

Lite senare gick jag tillbaka till min facebook igen, jag kunde se de senaste händelserna... då stod det ”R.I.P Shoyeb och Arap”. Då tänkte jag; en till som är borta.

Vad är det som pågår i vårt område, skall det vara så här hela tiden?

Shoyeb; du var en jättesnäll kille och du var omtänksam. Du gick alltid ut på gården och gav oss godis. Du fick en bebis nyligen. Du var bara 28 år gammal när ditt liv tog slut. Nu är du borta fast inuti oss lever du. Biskopsgården står upp för dig.

Många undrar varför? Våra föräldrar flydde till Sverige för att slippa krig och våld. De ville att deras barn eller så kallade ungdomar skulle få bra utbildning men nu händer ju samma sak.

Jag ringde till Araps telefon och den var avstängd.  Mitt hjärta gick i tusen bitar. Är det sant?! Jag kan inte förstå hur någon kan vara så hjärtlös och döda honom? Jag kan inte förstå det. Någonting är taget från mig.

Jag kommer aldrig att glömma våra minnen tillsammans, hur bra vi hade det när du levde. Du hjälpte alltid folk när de hade det svårt. Du var en riktigt sann vän. Jag saknar dig tusen gånger om. Jag ber till Gud att du har det bra i paradiset.

En sådan här smärta kan inte läka.

Höghusbarackerna står staplade som dominoblock,

där i finner man samhällets bortglömda individer,

bestående av sorgsna, kedjerökande mödrar,

bestående av utbrända, alkoholiserade fäder,

bestående av utstötta, tjackberoende söner.

Ännu en gång förlorar förorten sina änglar,

ännu en gång sörjer den filosofiska stammen sina helgon,

döden lurar.

Utanför samhällets hemsökta höghusbaracker är tillvaron stilla,

luften är kvav,

tillvaron bleknar fult.

Måsarna skriar lidande om rättvisa

men situationen gör sig aldrig stor

istället förblir allt liv instängt i den tidlösa förortsatmosfären.

Utanför förortens sömlösa och osynliga mur synes färglada kontraster.

ljus i alla regnbågens färger,

bländade av stadsbor levande utanför misären,

fullt upptagna av att unna sig ur livets harmoni,

omedvetna och blinda av det mörker som osynligt omsluter dem.

Men visst är det gott att smutta i sig lite förortsfläder?

bryggt ifrån tårarna från de mördade änglarnas mödrar.

Visst är det underbart att unna sig lite betonggrädde?

vispad ifrån själen i de dömda och hopplösa förortsbarnen, änglar utan vingar.

Och visst är det fint att minnas vår tids förortsrenässans?

en kunskapshistoria lika smutsig och kall som rännsten i trottoarkanten.

Adam Hillawi

Vi pratar om hur tragiskt det är. Vi har förlorat två änglar på fyra dagar. Som det sägs: gud tar de bästa.

Att se din kista sjunka under jord gjorde att något gick sönder i oss. Din plats är att vara med oss och umgås, inte att ligga där underjord, min älskade vän.

Verkligheten är farlig för oss som bor där gängen var kända en gång i tiden. Polisen säger; Vi är på plats och ska utreda och de ber oss alla gå därifrån. Men sedan sägs det och skrivs att de inte har hittat några spår efter gärningsmännen och ber om hjälp från allmänheten.

Vi har inte förtroende för poliser längre eftersom jag har förlorat två vänner. Ambulans personalen var samma skit, de gick upp till platsen där det låg två killar som var skottskadade och frågade de som stod nära killarna som låg nere om någon hade en ficklampa.

Vilken värld vi lever i idag. Vi hade skottlossning nu igår igen. Polisen går bara runt. Ingen gör ett skit, de bara sitter i sin bil ca 70 meter därifrån när det smäller och säger till de skjutnas föräldrar: Vi kan inte göra något.

Det finns inga ord som kan beskriva smärtan och tomheten efter en anhörigs bortgång. Det känns som en mardröm.

Det finns inte en sekund när man inte tänker varför, varför? Och att sedan vara i ovissheten, åka in till sjukhuset och inte ens bli insläppt på grund utav att de hade satt poliser för att vakta ingången!!! Hur hjärtlösa är de egentligen och vad tänker de på?

Vår älskade familjemedlem kämpar för sitt liv och vi får ej reda på någonting.  De snackar om sekretess hit och dit. Men hur är det då möjligt att media rapporterar direkt utan att anhöriga blir underrättade?

Han var ett barn och han rycktes iväg från oss på ett fruktansvärt sätt. Han har lämnat ett djupt ärr och en stor tomhet i livet.

Vardagen blir sig aldrig lik. Han spred glädje och var en riktig solstråle.

Du har alltid haft en speciell plats hos oss och kommer alltid att ha det. Vår Guldgosse.

Du kommer alltid att vara älskad och saknad.

Vila ifred älskade hjärta och må Allah’s välsignelse och frid vila över dig.

Morden hade förhindrats om bara polisen hade gjort sitt jobb. Det är lätt att gå ut i media och prata om orsakerna, men när det är handling som gäller brister polisen stort. Hur många skottlossningar har blivit lösta av polisen? Hur många liv till måste riskeras innan polisen gör något?

Polisen har gett makten till kriminaliteten genom att dra sig undan. De har blivit handlingsförlamade och de kriminella har tyvärr fått makten från polisen att agera som de gör. DET ÄR POLISENS SKYLDIGHET ATT SKYDDA MEDBORGARNA.

Vi som medborgare måste börja ställa krav på de styrande det är dags att sätta ner foten och säga att det RÄCKER NU.

Författarna läser även i olika konstellationer i Skövde 3/2, Trollhättan 4/2, Åmål 6/2 och Kinna 7/2. 

• Johan Theorin, "Rörgast", Wahlström & Widstrand
• Torgny Karnstedt, "Mannen som gick ut och kom in", Karnstedts förlag
• Björn Björkegren, "Existensens Fyrverkeri", Allmänna Vägens Förlag
• Åke Edwardson "Marconi Park" Albert Bonniers förlag
• Anna Mattsson "Ljusgatan" Wahlström & Widstrand
• Kerstin Lundberg Hahn "Lyckokakan" Rabén & SjögrenKristin Allwood, "Afrodites stormar", dagsedlar Förlag Cultur & Fred

• Fler aktuella böcker av medlemmar i FCV...
  
  ...finns här.

  ...kan du handla i Bokhandeln som skickar dem direkt hem till dig.

Våra medlemmar är aktiva med uppläsningar, kurser och olika spännande projekt. Läs här!

Klicka här!