| |
Är hundens mentalitet ärftlig?
Av Per Arvelius / Susanne Ytterskog
Självklart finns många anledningar till att ett MH kanske inte blir precis såsom det var tänkt. Saker som beskrivare, hundens dagsform, terräng och annat spelar en viss roll. Det finns också många anledningar till att låta bli helt. Det kostar, är svårt att få plats på vissa ställen, i andra länder gör de ju inte så varför måste jag tänker vissa...
Så varför ska jag? Vad finns det för uppsida med att testa mentaliteten och att använda mentaliteten i ett större perspektiv, som ett avelsinstrument i uppfödningen t e x? Är det just skrönor att tyska hundarna har mer bruks i sig än våra svenskar? Är det en ren slump att vissa har mer arbete och temperament i sig än andras och hundarna vi ibland ser i ringen som är både skygga och rädda, beror det bara på uppfostran och erfarenhet eller kan det ligga i linjerna...
För den enskilde hundägaren är det en aktivitet som i det stora hela inte har större påverkan än att man gör något förhoppningsvis trevligt tillsammans med sin hund. Kanske får man en bekräftelse på det man trott eller tänkt, att såhär skulle min hund reagera. Eller så finner man någon ny egenhet, t e x ett större föremålsintresse, en leklust som kan göra vardagen ännu roligare. Precis som många enskilda hundägare någon gång lägger pengar på att ställa ut sin hund och köra några mil, brukar de allra flesta tycka det är minst lika intressant att göra detsamma inför ett MH.
Uppfödare tänker förstås olika och har olika prioriteringar. En del sätter skönhet främst, andra hälsa och för vissa är mentaliteten viktigast. En sak kan man nog vara säker på, alla VILL ha friska, bra mentalt fungerande och snygga hundar. Det är bara det att vissa kanske vill ha en mer arbetande typ, andra föredrar en mjukare sällskapsvariant. Vår rasstandard inbjuder till båda, beroende på hur man tolkar den. Det man kan vara överens om är att det ska vara en trygg följeslagare med ett stort självförtroende som fungerar i många olika element. I många länder tillhör leonbergern working class, den arbetande hunden. I andra länder registreras den annorlunda, som här i Sverige t e x, där den går som sällskap och vakt.
DEL 1
Olika typer av mentaltester
I rasens ursprungsland och i många andra länder internationellt gör man ett test som kallas ZTP. Zuchttauglichkeitsprufung som det heter på tyska betyder ungefär lämplighetstest för avel. Här tittar man på exteriör och mått, ögonfärg, päls och bett t e x. Efter det går ekipaget förare och hund igenom ett stort antal aktiviteter för att testa de mentala bitarna. Som skotträdsla, mod, självsäkerhet, upphetsning m m. Allt summeras i en poängskala.
MH, Mentalbeskrivning Hund, är ett av de vanligaste testerna i världen. Det används för att mäta reaktion hos den enskilda hunden och som ett underlag i hundaveln.Från början skapades det för bruksraserna men idag används det av alla raser. Syftet är att beskriva hundens sociala förmåga, rädsla, aggressivitet och lekfullhet m.m
Bild frå MH. Foto:Marie Ahlgren
BPH, Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund tillkom då samhällets krav på hundars mentalitet, deras uppförande blir allt viktigare. Ansvaret på hundägaren blir större, världens intolerans mot hundar som inte fungerar fläckfritt mindre. Det är en grundläggande orientering som passar alla raser sedan kan man förstås lägga till tester som passar respektive ras. Antalet situationer i detta test är färre (7 jämfört med MH:ts 10) och kräver färre personer som handhar det vilket gör att man kan testa ett större antal. Dessutom är syftet att tillse att skillnader som kan påverka såsom te x terräng, beskrivareffekter ska bli färre. En väsentlig skillnad från MH:t är sättet som beteendet registreras på. Strävan har varit att fånga fler känslolägen och registrera de beteenden som respresenterar respektive känsloläge vid upprepade tillfällen.
Bild från BPH Foto: Victoria Arehult
Det finns även andra former av mentalitets och arbetsprover, t e x korning och mentaltest (MT) men vi går inte vidare in på de här då de ej rör vår ras.
Länkar:
Läs mer om momenten i ett MH: http://www.sbk.nu/templates/Page.aspx?id=8554
Läs mer om skalorna i BPH: http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/BPH/BPH-Skalor-beteendedefinitioner-juni-2011.pdf
Läs mer om momenten i BPH: http://www.skk.se/uppfodning/mentalitet/beteende-och-personlighetsbeskrivning-hund-bph/momenten-i-bph/
DEL 2
Mentalitet och arv
Av Per Arvelius Intervjuare Susanne Ytterskog
För att förstå det här med arvbarheten och mentaliteten på ett bättre sätt bad vi Husdjursagronom Per Arvelius, tillika forskare i projekt som handlar om avel för mentalitet hos hundar förklara lite närmare hur genetiken kommer in i bilden.
Häng med på en kunskapsstund och fördjupning i ämnet.
Om Per Arvelius
Per Arvelius är försöksledare och doktorand på Hgen, institutionen för husdjursgenetik vid SLU. Under 90-talet arbetade han som tjänstehundsdressör varefter han utbildade sig till husdjursagronom. Han har skrivit två statliga utredningar. Den första handlade om ”farliga hundar” och resulterade så småningom bland annat i den nya lagen om tillsyn över hundar och katter som vi har sedan ett par år. Den andra handlade om hur det statliga behovet av dugliga tjänstehundsämnen kan tillgodoses. Per var en av initiativtagarna till BPH-projektet och Projekt mentalt sund collie, samt deltar i utförandet av båda projekten.
Han intresserar sig i första hand för hundars beteendeegenskaper, framför allt för hur man kan mäta hundars mentalitet som grund för selektion för avel. Ägnar sig både åt forskning och undervisning, dels åt olika uppgifter som utförs i samarbete med hundklubbar och statliga tjänstehundsaktörer.
Per, först och främst, varför ska man överhuvudtaget mentaltesta hundar?
Som jag ser det finns en rad skäl till varför mentaltester är viktiga. Vissa av skälen är mer viktiga, andra mindre, men det de flesta har gemensamt är att en bra mentaltest eller –beskrivning ger oss information om hur våra hundar verkligen är.
Varför är det då viktigt att veta hur hundarna är? Ja, en orsak skulle ju kunna vara att man vill ge en ”varudeklaration” gentemot samhället, valpköpare och så vidare. ”Så här är vår ras” eller ”så här är föräldrarna till din valp”, ungefär. Men även inom rasklubben, bland uppfödarna, menar jag att det är viktigt att ha en objektiv bild av hur verkligheten faktiskt ser ut. Om vi inte mäter till exempel hur sociala hundarna i en ras är, så kommer olika företrädare för rasen att ha olika uppfattning. Man kan tänka sig att en del kommer att hävda att det är en social och trevlig ras, andra att det finns vissa problem med reserverade hundar, och några att man har jättebekymmer med hundar som är helt ointresserade av att umgås med människor. Vem är det i så fall som har rätt? Detta har ju nämligen ganska stor betydelse för vad man ska lägga vikten på i ett avelsarbete. För att komma framåt så snabbt som möjligt måste alla dra åt samma håll. Och för att komma överens om åt vilket håll man ska, måste man till att börja med veta hur nuläget ser ut.
Men mentaltesterna ger oss inte bare en beskrivning av hur verkligheten ser ut på rasnivå. De kan också vara till hjälp för att hitta de avelsdjur som nedärver den mentalitet vi vill se hos nästa generation. Men det har väl en bra uppfödare koll på även utan en mentaltest kanske någon invänder. Jo, så är det naturligtvis, åtminstone delvis. Men oavsett hur duktig en uppfödare än är, så går det ju inte att komma ifrån att en bra mentaltest tillför ytterligare information att beakta vid val av avelsdjur. Jag tror de flesta som gått några mentaltester med hundar de känner väl kan vittna om att man upptäcker saker i hundarna man inte var medveten om fanns där. Vissa gånger blir man ordentligt förvånad! Det här med att testa eller beskriva hundar på olika sätt för att få ett bättre underlag vid val av avelsdjur är ju för övrigt inget som startade med MH eller BPH. De flesta tävlingar och prov vi deltar i med våra hundar - vare sig vi pratar om jaktprov, utställning, bruksprov eller något annat - tillkom ju en gång i tiden av precis detta skäl!
En hunds mentalitet beror inte bara på vilka gener den har, även dess uppväxtförhållanden, vem ägaren är och så vidare spelar in. Det här betyder att även om en hund har precis den mentalitet jag vill att en god representant för rasen ska ha, så betyder det inte med automatik att den är ett bra avelsdjur – den kan ju vara bra på grund av att den haft en väldigt gynnsam uppväxt, och till skillnad från generna så nedärvs ju inte den gynnsamma uppväxten till avkomman. Givetvis kan det även vara tvärtom, att en hund som verkar mentalt svag faktiskt nedärver väldigt god mentalitet till sina valpar. Det här innebär att en klok uppfödare inte tittar bara på det tilltänkta avelsdjuret självt, utan även på dess släktingar. Orsaken är att man delar en hel del gener med sina släktingar, och om till exempel alla syskon är mentalt svaga är risken stor att även den hund som är bra i sig själv inte har bra gener. Eftersom det är generna som nedärvs kommer den hunden inte heller att nedärva bra mentalitet. Här kan mentaltester vara en mycket god hjälp för uppfödaren att få en bild av det tilltänkta avelsdjurets nära släktingar som man kanske inte alla gånger känner väl.
Det sista jag skulle vilja nämna om på vilket sätt mentaltester kan hjälpa oss att identifieira de djur som nedärver önskvärd mentalitet handlar om moderna avelsvärderingsmetoder. Modern avelsvärderingsmetodik har använts med stor framgång på våra livsmedelsproducerande husdjur under lång tid. Sedan ett par tre decennier har de även nyttjats framgångsrikt inom trav- och ridhästaveln. Metoderna är således väl beprövade. Dock är tillämpningen inom hundaveln fortfarande i sin linda. Min bedömning är att det bara är en tidsfråga innan ett genombrott sker även här. Vad är då poängen med dessa metoder? Enkelt uttryckt handlar det om att med betydligt större säkerhet kunna förutsäga vad en hund kommer att nedärva än vad som är möjligt genom att bara titta på hundens egen prestation. Detta möjliggörs genom att man dels korrigerar för olika så kallade miljöeffekter, dels väger in alla släktingars prestation. Därigenom kan man komma närmare det som är intressant att veta om ett potentiellt avelsdjur, nämligen vad det kommer att nedärva till sin avkomma.
Vad har då dessa metoder med mentaltester att göra? Jo, den moderna avelsvärderingen fungerar inte med mindre än att man mäter det man är intresserad av på ett bra sätt, och här blir mentaltesterna väldigt intressanta! Det har nämligen visat sig att exempelvis tävlingsresultat inte alla gånger är idealiska att behandla statistiskt på det sätt som är nödvändigt. Det finns många orsaker till varför, en av dem är att om man bara bedömer en hund på en skala från bra till dålig (som man ju ofta gör i tävlingssammanhang) så vet man inte i efterhand på vilket sätt den dåliga hunden var dålig. Var den för slö eller för intensiv, dumdristig eller feg osv. Och i en situation där men vill väga samman flera släktingars resultat är det såklart viktigt att veta på vilket sätt respektive individ brister, inte bara att den brister!
Finns det någon egentlig anledning för den enskilde hundägaren förutom för nöjes skull att lägga några timmar och hundralappar på t e x ett MH eller BPH?
Bortsett från att man hjälper rasen och uppfödarna, och därmed förhoppningsvis även framtida valpköpare, skulle jag säga att det finns två anledningar till att den enskilde hundägaren kan ha glädje av att mentalbeskriva sin hund. Den första är, precis som du nämner i frågan, att många helt enkelt tycker det är kul och intressant att lägga några timmar på detta. Man behöver inte träna eller förbereda sig, bara gå dit med sin hund och se och lära. Den andra anledningen är att jag tror att många lär sig mycket om sina egna hundar; man ser sidor man inte riktigt visste fanns där, och förhoppningsvis får man bättre förståelse för varför ens hund beter sig som den gör i olika situationer. Detta kan man ha stor glädje av i sitt fortsatta umgänge med sin hund.
Vad är skillnaderna mellan ett MH och BPH?
Vad gäller MH och BPH finns många likheter men också en del skillnader. Likheterna är att det i båda fallen handlar om man går en testbana med hundarna där de utsätts för olika standardiserade situationer, tex lek eller skramlande ljud. Flera av testsituationerna är dessutom likartade mellan MH och BPH. En skillnad är att BPH går lite fortare att göra samt att det är mindre fokus på lek och jakt men kanske lite mer på rädsla och socialitet. Dessa skillnader tror jag inte man tänker så mycket på som hundägare dock, utan det har mer att göra med vad beskrivaren tittar på och hur protokollet som han eller hon fyller i ser ut.
MH utarbetades för att mäta sådant man tyckte var viktigt för hundar av bruksras. Det har visat sig att mycket av det som mäts i MH är sådant som är viktigt för alla hundar, men i och med att det konstruerades för brukshundar mäter man ändå en del som kan tyckas vara onödigt för vissa andra raser. Med BPH var dock syftet redan från början bara mäta det som är av gemensamt intresse för alla hundraser. Tanken är sedan att den enskilda ras- eller specialklubben ska kunna lägga till sin egen test för att mäta det som är av specifikt intresse för just den rasen.
Vilken av testerna MH eller BPH tror du är den bästa för just vår ras och varför?
Det är väldigt svårt att svara på för mig som utomstående. Om ni går över till BPH blir det ju lite som att börja om från början plus att ni tappar en del information om egenskaper av specifikt intresse för arbetande hundar. Å andra sidan tror jag BPH på flera sätt kommer visa sig vara ett bättre avelsverktyg. MH kommer heller knappast att kvarstå i oförändrat skick för evigt. Min gissning är att ni därför troligen kommer att tvingas ”börja om” förr eller senare oavsett vad ni väljer.
Vilka egenskaper är de mest ärftligt betingade typ socialitet, leklust, rädsla mm ?
I princip alla egenskaper är ärftliga, så även de du nämner. När jag säger att de är ärftliga menar jag att de till någon del påverkas av vilka gener man har. När du frågar vilken som är ”mest” ärftlig blir det svårare. Det går helt enkelt inte att ge ett enkelt svar på frågan. Om du i stället hade frågat vilken av egenskaperna som visar högst arvbarhet så som de mäts vid MH så hade jag kunnat säga att det är ganska jämnt lopp mellan just dessa egenskaper - för de flesta raser vi tittat på hamnar arvbarheten på runt 25 procent för alla tre.
Vad är då skillnaden mellan ärftlighet och arbarhet?
Jo, ärftligt är allt som rent biologiskt påverkas av gener. Arvbarheten talar om hur lätt det är för en uppfödare att påverka en egenskap i avelsarbetet. Nästan alla egenskaper påverkas av gener och är därmed ärftliga. En del egenskaper styrs bara av arvet. Exempel på sådana egenskaper är hur många ben man har, att vi har två ögon och att människor går upprätt medan hundar går på alla fyra. Pälsfärg, pälstyp och ögonfärg är också exempel på egenskaper som man brukar säga uteslutande styrs av gener. Arvbarhet är däremot inte ett biologiskt mått utan ett matematiskt beräknat värde som anger vilka möjligheter vi har att avla för en viss egenskap. Och det inte säkert att man kan avla för en egenskap även om den i väldigt hög grad är ärftlig. Det är till exempel helt och hållet arvet som styr att hundar har fyra ben och två öron. Men man kan inte avla för hundar som har fler ben och färre öron. Det beror på att det inte finns någon variation i de här egenskaperna. Alla hundar är lika, oavsett ras. När alla hundar är lika kan man inte förändra något genom avel.
Vad har uppfödare för fördel av att mentaltesta hundar i sin avel och vad är det man konkret kan få för hjälp av det?
En bra mentaltest eller –beskrivning gör - om man använder den på rätt sätt – att man med större säkerhet kan säga vilken mentalitet en hund kommer att nedärva om den används i avel. Därigenom kan man komma snabbare framåt i sitt avelsarbete.
Om avelsvärden
Vad betyder det att ta fram avelsvärden för en ras, skatta avelsvärden, hur går det till och vilka fördelar har det?
En hunds mentalitet och beteende påverkas av många olika faktorer. Det är väl belagt att en del av både djurs och människors mentalitet eller personlighet styrs av gener – en förälder och dess avkomma är generellt sett mer lika varandra än två individer vilka som helst. Personligheten styrs också av icke ärftliga faktorer, som uppväxtmiljö och den omgivning och hantering individen utsätts för i vardagen. Kombinationen av gener och inverkan av omgivning styr hur individen reagerar och beter sig i olika situationer.
I avelsarbete är det självklart viktigt att försöka identifiera vilken inverkan olika tänkbara föräldradjur kommer ha på sin framtida avkomma, alltså att skilja ut hur mycket av de tilltänkta föräldrarnas beteendemönster och prestationer som beror på arv och hur mycket som beror på miljön. Det mest effektiva sättet att göra detta på är genom att skatta avelsvärden för de egenskaper man är intresserad av. För till exempel vissa sjukdomar eller pälsfärger som styrs av enskilda gener finns ibland möjligheten att kunna göra ett gentest och få ett direkt svar på om hunden är bärare eller inte. För beteende och mentalitet som styrs av ett stort antal olika gener kan man inte tala om huruvida en hund är bärare eller inte, utan man får istället genom en statistisk metod skatta den samlade effekten av hundens alla gener som påverkar egenskapen. Det skattade värdet kallar man avelsvärde, eller ibland index.
Som jag berättade tidigare är avelsvärden något som sedan länge används i avelsarbetet inom andra djurslag och där visat sig vara ett mycket effektivt verktyg. Ett avelsvärde är inte ett mått på hundens egna resultat eller prestationer, utan talar om vad en hund förväntas nedärva till sina avkommor. När det gäller exempelvis Mentalbeskrivning Hund (MH) är det givetvis så att en hunds resultat kan bero på en mängd olika faktorer som inte har med hundens gener att göra. När man skattar ett avelsvärde kan man korrigera för sådana faktorer som påverkar hundens resultat, till exempel hundens ålder och kön, vilken tid och plats bedömningen gjordes på och vem som var beskrivare. Man tar också hänsyn till information från hundens alla släktingar. Det här gör att man i stor utsträckning kan komma runt problemet med att enskilda hundars MH-resultat av olika skäl kan bli missvisande. Avelsvärden ger därför mycket säkrare information om hundens genetiska potential, jämfört med det faktiska resultatet från MH-beskrivningen.
Ett avelsvärde för en egenskap uttrycks ofta som en avvikelse från rasens medeltal, precis på samma sätt som man för MH – i de så kallade ”spindeldiagrammen” - redovisar en hunds eller en avkommegrupps resultat i relation till rasens medeltal. Ofta sätter man rasens medel till 100. Om man tänker sig att man skattat avelsvärden för mankhöjd så betyder det att en hund med ett avelsvärde under 100 nedärver mindre avkommor än rasens medeltal och ett avelsvärde över 100 betyder att hunden nedärver större avkommor än rasens medeltal. Avelsvärden talar inte om huruvida en hund är bra eller dålig. Det beror helt på om rasens medelvärde för en egenskap överensstämmer med rasklubbens och uppfödarnas uppfattning om vad som är önskvärt eller inte. Om man är nöjd med en hundras mankhöjd finns ingen anledning att välja hundar med väldigt höga avelsvärden utan då kan det vara bättre att välja hundar med avelsvärden runt 100, det vill säga som nedärver en mankhöjd som ligger runt rasmedel. Vill man ta valpar på en hund med ett högt avelsvärde för mankhöjd kan man välja att para hunden med en annan hund som har ett avelsvärde under 100. Avkommorna blir i genomsnitt ett medeltal av föräldrarnas avelsvärden.
Det är också viktigt att komma ihåg att ett avelsvärde bara anger hundens nedärvningsförmåga för just den egenskapen. I avelsarbetet finns ju många olika aspekter att ta hänsyn till, där mentalitet är en del. En hunds värde för avelsarbetet i rasen måste alltså bestämmas mot bakgrund av mer information än ett enskilt resultat eller ett avelsvärde för en enskild egenskap.
Avelsvärden ska alltså ses som en viktig information, inte ett direkt kvitto på vad som är önskvärt eller inte. Det är fortfarande uppfödarna och rasklubben som måste avgöra om de är nöjda med rasens nuvarande situation, eller om det finns anledning att vilja utveckla rasen i en specifik riktning. Oavsett om man vill bevara det man har eller om man vill driva urval i någon riktning ger avelsvärden den mest kompletta informationen för en viss given egenskap.
Leonbergern är en ras som i många länder är registrerad som working dog, i Sverige står den som sällskap och vakthund även om vaktegenskaperna inte är så önskvärda . Vissa vill ha milda sällskapshundar och andra vill ha mer drag, arbetande hundar för bruks, vatten och lydnad. Många kallar den en allroundhund. Vad säger du om att det finns olika önskemål inom en ras och hur ska man tänka då?
En sak som skiljer hundavel från avel när det gäller produktionsdjur är att vad som är en bra eller dålig hund är betydligt mer subjektivt jämfört med vad som är en bra gris eller ko. I fråga om det senare finns nämligen ett jämförelsevis enkelt mått (om än inte det enda!) på vad som är bra, nämligen pengar - den gris som genererar mest pengar är ”bäst”. Hundavel däremot bedrivs nästan uteslutande som hobby, och därmed handlar bra/dålig kvalitet i större utsträckning om tycke och smak. Det här medför att man nog aldrig kan åstadkomma en situation i en ras där alla uppfödare har identiska uppfattningar om vad som är en bra hund.
Även om total samsyn hade varit att föredra sett till hur stora avelsframsteg vi hade kunnat åstadkomma, så är det nog bara att acceptera att det är så här verkligheten ser ut; vi tycker delvis olika. Och i de flesta fall får detta inga katastrofala följder. Så länge man inte drar åt alltför olika håll kanske det kanske till och med kan vara en fördel att det finns lite olika typer av hundar inom en ras. Uppenbara problem uppstår i stället när man har starkt skiftande intressen. Bortsett från att detta leder till att det blir svårt att komma någonstans avelsmässigt så kan det i extremfallet leda till att en uppdelning sker, ofta i en ”utställningsvariant” och en ”bruks-” eller ”jaktvariant”. I praktiken innebär detta många gånger att vi gjort två raser av en, vilket såklart inte med nödvändighet är något dåligt. Men om det är en liten ras så kan det ju till exempel innebära ökad risk för inavelsrelaterade problem som en följd av minskad avelsbas.
Det finns ingen patentlösning för hur man ska tänka kring detta, det som är viktigt är att man har klart för sig är vad det innebär om alla drar åt olika håll jämfört med om man har ett gemensamt mål.
Om man har för mycket rädsla eller aggressivitet i sina linjer, hur tänker man bäst för att avla bort det?
Man ser till att välja avelsdjur som nedärver mindre rädslor/aggressivitet. Detta val underlättas om man har bra metoder att mäta just dessa egenskaper hos hundarna, samt av att man är överens om att hjälpas åt att prioritera detta i avelsarbetet. Som jag nämnt flera gånger tidigare: Mentaltester kan göra det enklare att bli överens om hur situationen ser ut och därmed vad avelsmålet bör vara, plus att en bra mentaltest gör att man med större säkerhet kan välja avelsdjur som nedärver ”rätt” mentalitet.
”Som jag ser det är det tre komponenter man aldrig får släppa helt i avelsarbetet, nämligen 1) genetisk variation/inavel, 2) fysisk hälsa och 3) mentalitet” är något du skrivit och du har också sagt att även om man är helt nöjd med mentaliteten idag så kommer den förändras om man inte gör något med den. Kan du utveckla det?
Vad gäller de första tre sakerna ”som man inte får släppa” menar jag helt enkelt att om något av detta brister så är risken stor att det medför att vi skapar hundar som inte mår bra. Och jag anser att det är fel att bedriva hundavel utan att se till att de djur vi skapar har förutsättningar att må bra.
Orsaken till att en egenskap förändras om man inte tar hänsyn till den i sin avel är att om man har genetiska skillnader mellan individer – och det har man alltid när det gäller mentala egenskaper – så kommer populationsmedelvärdet inte att förbli konstant med mindre än att uppfödarna ser till att hålla det konstant. Skälet kan exempelvis vara att den egenskap vi är nöjd med och därför inte bryr oss om i aveln är vad vi kallar för genetiskt kopplad till en annan egenskap som vi försöker förändra. Genom att åstadkomma en förändring i den senare egenskapen följer då den förra med på köpet, trots att det inte var vår avsikt. Ett exempel från ett annat djurslag är mjölkmängd kontra mjölkens fetthalt hos kor: Om vi är nöjda med fetthalten och därför ensidigt selekterar för att korna ska mjölka en större mängd kommer vi förvisso att få en större mängd men även en minskad fetthalt i mjölken. För att hålla fetthalten konstant måste även denna egenskap ingå när vi värderar avelsdjur.
Innebär då detta att vi alltid måste ta hänsyn till alla tänkbara egenskaper i aveln?
Nej, givetvis inte, det går ju inte. Men det betyder att när det handlar om viktiga egenskaper – och dit hör som jag beskrivit tidigare mentaliteten – bör man åtminstone hålla koll så att inte utvecklingen går åt fel håll! (Och ett bra sätt att göra detta är just genom mentaltester…)
Har du sett några skräckhistorier i raser där man slutat tänka på mentaliteten och solskenshistorier där man lyckats förbättra önskvärda beteenden ordentligt?
Jag känner inte till någon forskning där man specialstuderat just detta fenomen. Därför vill jag inte nämna några raser där jag tycker mig ha sett detta, även om jag som ”vanlig hundkille” såklart skulle kunna ge sådana exempel. Men fenomenet som sådant är väl demonstrerat på många djurslag och för många olika egenskaper, så det råder inget tvivel om att det är såhär det fungerar. Ett ytterligare exempel från produktionsdjuren skulle kunna vara att om man selekterar för högre vuxenvikt kommer man att få högre födelsevikt och därigenom mer förlossningsproblem. Så även om man inte upplever sig ha förlossningsproblem gör man klokt i att bevaka att man inte får en förändring.
I vissa länder, bland annat vårt grannland Norge gör man inga mentaltester överhuvudtaget när det gäller Leonbergern. En del uppfödare tycker vi bör följa i deras fotspår medan andra tycker att vi ska fortsätta göra MH:n, BPH-test m m. Vad riskerar vi om vi slutar mentaltesta våra hundar?
Möjligheterna att bedriva ett systematiskt avelsarbete i fråga om mentalitet minskar. Risken med detta är såklart att framtida generationers leonberger får sämre mentalitet än vad de annars hade kunnat få.
Stort tack Per Arvelius!
Leonberger och Avelsindex, en framtidsdröm ?
Vår ras är nu uppe i det antal MH som behövs för att börja skatta avelsvärden. Kanske något att tala med SKK om ifall stort intresse finns i framtiden? Vill du veta mer hur det går till och titta på hur andra rasklubbar använt det för att påverka mentaliteten hos deras ras? Mycket intressant material finns på:
http://www.svenskacollieklubben.se/mentalindex/index.htm
Fördjupad kunskap finns att läsa på:
http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/BPH/BPH-rapport-2010.pdf
OM BLUP- index
BLUP-index
BLUP (Best Linear Unbiased Prediction) är ett välbeprövat sätt att skatta avelsvärden. Det är en statistik-matematisk metod som används allmänt för att räkna ut olika djurs förväntade nedärvningsförmåga.När man räknar ut indexet tar man hänsyn dels till så kallade miljöeffekter som påverkar resultatet -det kan vara sådant som ålder, väder eller kön - dels till släktingars resultat.. BLUP-indexet ger ett bättre mått på vad en viss hund kan förväntas nedärva (i fråga om den egenskap indexet gäller) än vad bara hundens eget resultat gör.
BLUP-metoden användsr till exempel för att beräkna aveksvärden/index för HD/ED för några raser. Läs mer om BLUP för mentalitet:
http://www.svenskacollieklubben.se/mentalindex/artiklar%20cb/cb_nr4-11.pdf
|
|
Citat
”Som jag ser det är det tre komponenter man aldrig får släppa helt i avelsarbetet, nämligen 1) genetisk variation/inavel, 2) fysisk hälsa och 3) mentalitet”
Per Arvelius
Ur rasstandarden:
Foto: Oili Keskinen.
Som familjehund under dagens boende- och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad vänlighet.
Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam, orädd följeslagare i alla situationer.
Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt:
- Självsäkerhet och suverän oberördhet
- Måttligt temperament (har även leklust)
- Beredvillighet att underordna sig
- God inlärningsförmåga och uppmärksamhet
- Opåverkad av ljud
Källa: www.slbk.com
Snittvärden MH
samtliga åldrar
Foto: Marie Ahlgren
Beskrivning / Medel
Leonberger/Samtliga åldrar
Nyfikenhet/Orädsla 3,0
Aggressivitet 1,4
Socialitet 3,4
Jaktintresse 2,2
Lekfullhet 2,3
Leonberger 12-18 mån
Nyfikenhet/Orädsla 2,9
Aggressivitet 1,4
Socialitet 3,4
Jaktintresse 2,3
Lekfullhet 2,5
Jämför med andra raser
Samtliga åldrar
Berner Sennen
Nyfikenhet/Orädsla 3,3
Aggressivitet 1,5
Socialitet 3,5
Jaktintresse 2,1
Lekfullhet 2,7
NewFoundland
Nyfikenhet/Orädsla 3,4
Aggressivitet 1,9
Socialitet 3,7
Jaktintresse 2,1
Lekfullhet 2,8
(få individer gör MH men statistik enl SKK)
Tysk Schäfer
Nyfikenhet/Orädsla 3,8
Aggressivitet 1,8
Socialitet 3,5
Jaktintresse 2,6
Lekfullhet 3,7
Sankt Bernadshund
Nyfikenhet/Orädsla 3,1
Aggressivitet 1,9
Socialitet 3,5
Jaktintresse 1,7
Lekfullhet 2,1
(få individer gör MH men statistik enl SKK)
Rottweiler
Nyfikenhet/Orädsla 3,7
Aggressivitet 2,0
Socialitet 3,6
Jaktintresse 2,9
Lekfullhet 3,6
Golden Retriever
Nyfikenhet/Orädsla 3,2
Aggressivitet 1,7
Socialitet 3,7
Jaktintresse 2,9
Lekfullhet 3,3
Cocker Spaniel
Nyfikenhet/Orädsla 3,4
Aggressivitet 1,7
Socialitet 3,4
Jaktintresse 2,2
Lekfullhet 2,6
BullMastiff
Nyfikenhet/Orädsla 2,7
Aggressivitet 1,3
Socialitet 3,6
Jaktintresse 2,1
Lekfullhet 2,4
Läs mer på: Siffrorna gäller samtliga åldrar. SKK Avelsdata, Ras Leonberger. MH
Mentalitet - ordlista
Etogram – lista över alla beteenden som en individ, population eller art uppvisar
Habituering – en enkel inlärningsform som leder till att en hund slutar reagera på ett stimulus som upprepas.
Obetingad reaktion – medfödd, icke inlärd reaktion.
Sensitisering – en process där hundens reaktion på ett stimulus ökar för varje exponering. Motsatsen är
habituering
Hela ordlistan finner du på:
http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/BPH/Ordlista-mentalitet-A42.pdf
Glöm inte peppa dina valpköpare att göra MH!
En rolig stund tillsammans i skog och mark. Kanske lite överaskande nyheter, t e x en oupptäckt jaktlust som de tillsammans kan ha nytta av i livet.
Foto: Anna Lindh
Foto: Christina Utbult
BPH - Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund
Bland de första att få testa BPH med Leonberger var Marre Stigell, Radiant Stars Kennel.
Främmande person
Underlag
Matintresse
Foton: Victoria Arehult
De olika momenten i BPH är :
- Främmande person
– Föremålslek
– Matintresse
– Överraskning
– Skrammel
– Närmande person
– Underlag
– Skott
Läs mer här: http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/BPH/utforandebeskrivning-bph-A38.pdf
Lite kuriosa om MH:n då och nu
Leonberger födda 96-2000 jämfört med de som är födda 2006-2010
1996-2000
1 a.Kontakt hälsning 3,5
1 b.Kontakt samarbete 3,3
1.c.Kontakt hantering: 3,2
2006-2010
1a.Kontakt hälsning 3,5
1b.Kontakt samarb. 3,1
1c.Kontakt hantering 3,1
1996-2000
2 a.Lek 1 Leklust : 2,9
2 b. Lek 1 Gripande: 2,6
2 c. Lek 1 Grip/Drag 1,9
2006-2010
2a.Lek 1 leklust 3,1
2b.Lek 1 gripande 2,6
2c.Lek 1 grip/dragk 1,7
1996-2000
3 b1. Gripande: 1,6
3 b 2. Gripande: 1,9
2006-2010
3b 1.Gripande 1,7
3b 2.Gripande 2,0
Källa: SKK Avelsdata
Foto: Marie Ahlgren
Stort tack för visat intresse !
Så till en helt annan sak.
Glöm inte forskningen....
Vi har givits en unik chans. Där de mest erfarna och kunniga inom tumörsjukdomar och ärftlighet dagarna i ända jagar efter ärftliga gemensamma nämnare som orskar osteosarkom och tumörsjukdomar.
Du glömmer väl inte att lämna blod till cancerforskningen?
Alla hundar över sex år lämnar gratis prov vid samtidigt besök hos veterinär.
Detsamma gäller alla hundar som måste somna in.
Hundar med samtliga tumördiagnoser i alla åldrar lämnar också de blod utan kostnad (ej poliklinikavgift).
Bor du nära Uppsala och har en hund med tumörsjukdom? Hör av dig till dem. Om de har forskare ledig får du som uppfödare obduktion utan kostnad.
Har din hund eller någon hund ur din avel fått diagnosen osteosarkom och ska genomgå en operation eller annat ingrepp? Tumörvävnad är guld värt. Kontakta forskningsledaren Emma Ivannson för hjälp på traven.
Vill du veta mer om forskningen och vad den kan göra för rasen på sikt?
Kontaktperson Emma Ivansson: emma.ivansson@imbim.uu.se
Tack för ordet!
När jag gick ut och frågade er tidigare vad ni önskade mer om så var det många som efterfrågade mentalitet. Även om det inte tillhörde området jag jobbade med då så kom ändå en artikel till. Den drog ut lite på tiden men bättre sent än aldrig.
Trevlig läsning
Susanne Ytterskog
|
|
