"Människans välstånd blomstrar på grund av naturens gåvor och inte på grund av stora industrier. De gigantiska industrierna är resultatet av ett gudlöst samhälle, och de fördärvar människolivets ädla syfte.” (Srila Prabhupada)
Syftet med människolivet är att återupprätta vår förbindelse till vårt ursprung - Sri Krishna, men i denna mörka tidsålder glöms detta syfte helt bort och ersätts med ekonomisk utveckling och sinnesnjutning. På basis av denna förvrängda livsfilosofi exploateras naturens resurser med förhoppningar om att detta ska förbättra människans liv, men i verkligheten bryter vi mot naturens lagar och orsakar störningar. Vi bör lära oss att vara tillfredsställda med naturens gåvor och använda vår dyrbara energi för att uppnå livets fulländning. Det är en vedisk princip att allting tillhör Gudomens Personlighet, och vi har tillåtelse att utnyttja naturens gåvor så mycket vi behöver, men om vi tar mer än vi behöver orsakar vi disharmoni och trasslar in oss i karmas spindelnät.
"Ju mer vi försöker exploatera den materiella naturen enligt våra njutningsnycker, desto mer kommer vi att drabbas av återverkningarna från dessa försök att exploatera."
Moderna civilisationen befinner sig i djup okunnighet vad gäller livets syfte. Vi hoppas kunna behärska naturen, men i själva verket fängslas vi allt mer av hennes stränga lagar. Krishna har skapat världen så att alla kan leva gott och uppnå livets syfte, men istället försöker vi manipulera naturen för att få den att göra som vi vill. Men detta är illusion. Vi kan aldrig bli mästare över naturen. Naturen är vår moder; hon upprätthåller oss. Utan regn, utan sol, utan syre, utan jorden så kan vi inte leva. Själva önskan att exploatera jorden och härska över naturen kommer från vår rebelliska attityd gentemot Krishna. Vi tror vi har bättre intelligens än Krishna och att det är vår plikt att manipulera naturen för att få den att göra vad vi vill. Men faktum är att naturen fungerar bra som den är, och har gjort i miljontals år. Naturen fungerar mycket bättre utan människans stolta och uppblåsta försök att bemästra henne. Idag ser vi hur människans dåraktiga teknologiska så-kallade framsteg orsakar förorenade sjöar, förorenade hav, förorenad luft, förorenat vatten, förorenad mat. På grund av okunnighet utför vi "ofördelaktiga, hemska handlingar, ämnade att förstöra världen." Är detta framsteg? Vi skadar inte bara naturen, utan i sin tur även oss själva, eftersom vi beror på naturen. Vad kan vara mer dåraktigt än att orsaka skada mot sig själv?
"Den handling, som utförs i illusion, utan hänsyn till skrifternas anvisningar och utan hänsyn till framtida konsekvenser eller till våld och lidande som andra utsätts för, sägs vara i okunnighetens kvalitet." (Bhagavad-gita 18.25)
Srila Prabhupada ger ett alternativ: istället för att försöka härska över naturen bör vi underordna oss hennes lagar och leva i harmoni med dem. Istället för att orsaka vår egen förintelse endast för artificiell lyx, bör vi leva ett enklare liv där vi beror på naturens gåvor i form av "säd, grönsaker, frukt, floder, bergarter med ädelstenar och mineraler samt pärlor i havet... Vattnet i floderna skänker näring åt fälten, och det finns mer än vad vi behöver. Mineraler bildas i bergen och ädelstenar i haven. Om människosamhället har tillräcklig tillgång till säd, mineraler, ädelstenar, vatten, mjölk m m, varför behöver det då trakta efter att driva fruktansvärda industrikomplex på bekostnad av ett antal olyckliga arbetares möda?"
