Almviksnytt Nr.1 2019

"Jag är Tiden, världarnas mäktiga förintare..."

(Bhagavad gita, kap.11 vers 32)

Av Astasiddhi dd
Ännu ett år har förflutit, enligt vår tideräkning har året 2019 börjat nu. Jag har funderat mycket över vad begreppet "tid" egentligen innebär. Mitt liv har förändrats en hel del sedan jag blev rörelsehindrad och idag lever ett stillsamt, tillbakadraget liv som änka på Almvik. Det händer numera att hängivna ber mig om samtal, per telefon eller en personlig träff, och tackar mig för att jag tar mig tid att lyssna på dem och tala med dem.  
      Det är inte någon självklarhet, att någon tar sig - eller har möjlighet att ta sig - tid för oss och talar med oss. Tid är värdefullt. Den vediska litteraturen diskuterar tiden som en av Guds energier. Den mäts genom atomiska partiklars rörelser och förknippas med Krishna Själv, i det här fallet med Hans alltgenomträngande opersonliga aspekt. Denna atomiska partikel (kallad anu) utgör en av den materiella naturens grundläggande byggstenar. Srimad Bhagavatam förklarar i detalj hur atomer upptar materiell rymd och följaktilgen underkastas tiden (eftersom tid mäts genom rörelser i rymd).
      Den andliga världen saknar tid så som vi känner till den. Men i Sina lekar stiger Krishna upp på morgonen, mjölkar korna, beger Sig till skogen med Sina vänner och korna och återvänder till Vrindavans by på kvällen. Alla dessa lekar existerar samtidigt och varje ögonblick är evigt närvarande. Då detta utgör en ofattbar tidsuppfattning drar den vediska litteraturen slutsatsen att tiden (så som vi känner den) i den andliga världen lyser med sin frånvaro.
        Jayesa prabhu citerade flera verser från Brahma-Vaivarta Purana i sin inspirerande artikel om predikan i New York i senaste Almviks Nytt. Där förutsägs de 10 000 gyllene åren som är gynnsamma för spridandet av Krishnamedvetande på jorden. De började för ca 500 år sedan med Herren Caitanyas uppenbarelse. Vi har ca 9 500 år kvar av denna tid, så vi befinner oss i Kali-yugas mest gynnsamma tidsperiod för att predika Krishnamedvetande!  Srila Prabhupada sade att hans översättningar av Srimad Bhagavatam skulle bli lagböcker för dessa 10 000  år. Sedan tar Kali-yuga över mer och mer och efter denna gyllene era återstår 417 000 år av Kali Yuga. Srila Prabhupada säger i sin innebördsförklaring av BG 11:32: "Tid är förintelse, och alla (materiella) manifestationer kommer enligt den Högste Herrens önskningar att utplånas. Detta är naturens lag."
       Vi står i stor tacksamhetsskuld till Srila Prabhupada, som vigde sitt liv åt att sprida Krishnamedvetande över hela jorden. Han reste jorden runt 14 gånger under 12 år, och predikade outtröttligt Bhagavadgitas och Srimad Bhagavatams budskap, samtidigt som han vägledde sina lärjungar, skrev böcker och översatte skrifter. Nu är det vår uppgift som hans efterföljare  att upprätthålla ISKCONs tempel i västvärlden och fortsätta missionsarbetet i hans anda, med hänsyn till tid och omständighet.

Nyårs Youth Exchange i Slovenien

Skriven av Kamala Priya dd

Den 28 december till den 3 januari 2019 åkte ungdomarna från ISKCON Youth Forum Sweden till en upplevelserik youthexchange på Ljubljana templet i Slovenien. Mer än 60 ungdomar från 5 länder, Slovenien, Spanien, Ungern, Lettland och Sverige, deltog i de spännande aktiviteterna som blev sponsrade av EU Erasmus+. På förmiddagarna organiserade de slovenska ungdomarna olika workshops där man kunde lära sig bl.a. martial arts, henna-målning, jonglering, harmonium, mridanga eller karatalas. På eftermiddagarna blev det skridskoåkning, bad på badhus eller utflykt till Ljubljana. En dag gjorde vi en mycket uppskattad resa till Alperna där vi tog en två timmars promenad runt sjön Bohinj som är den största sjön i Slovenien. Det hissnande landskapet, det rena vattnet och den vackra skogen påminde oss om Herren Krishnas underbara natur.

Skridskoåkning i Slovenien

På nyårsafton sjöng vi i över två timmar under ett Harinam i Ljubljana, där ungdomarna ledde sjungandet av det Heliga Namnet. Det var fantastiskt att se hur människorna uppskattade vårt Harinam-party. När vi kom tillbaka den kvällen fortsatte ungdomarna med kirtan och bhajans i templet tills efter midnatt. Vi medverkade även på den lokala Holy Name Retreat festivalen, och hade lyckan att träffa HH Bir Krishna Das Goswami som svarade på frågor under ett möte. Ungdomarna skrev dagen innan individuella frågor på lappar som lämnades till Maharaja och han tog sig all tid för att svara utförligt. Det är fantastiskt att se hur ungdomarna var engagerade i aktiviteterna, hjälpte till med olika tjänster och hade roligt tillsammans. Trötta, men väldigt glada, kom vi tillbaka till Sverige. Titta även gärna på artikeln ’Youth for Sustainability’ på ISKCON News https://iskconnews.org/youth-for-sustainability,6814/

Bhaktin Elsa

Under en föreläsning i New Vraja Mandala i Spanien hörde jag Urmila mataji definiera ens varna som något man alltid har gjort och aldrig kan tänka sig att inte göra. Så är det för mig med bildkonst - specifikt måleri. Några av mina tidigaste minnen av detta liv är när jag ritar; sedan dagis har jag blivit stämplad i skolan som “konstnären”. Därför var det helt naturligt när jag började praktisera Krishnamedvetande att jag skulle försöka engagera mina konstnärliga “betingelser” i hängiven tjänst.

När jag kom till Almvik i juni förra året hade jag precis avslutat en ettårig utbildning på Nyckelviksskolan, en högskoleförberedande konstskola på Lidingö. Min utbildning “Färg, form och hantverk” bestod av åtta perioder: teckning och måleri, skulptur, textiltryck, grafik, metall, keramik, vävning och trä. Det fanns därmed mycket variation och möjligheter för hur konsten kunde se ut. I de olika kurserna försökte jag så gott jag kunde att avbilda det som inspirerar mig inom Krishnamedvetande. Jag skapade bland annat flera tryck på Prabhupada i grafiken (kopparetsningar och träsnitt), en oljemålning om återfödelse, och ett halsband med tilak-symbol.Det var spännande utforska olika konstformer i Nyckelviksskolan, men jag är mycket mer tillfredsställd av mer fokuserade och långsiktiga projekt. Här på Almvik har jag börjat jobba på ett projekt med Janmanalaya prabhu, som förhoppningsvis kan bli färdigt till nästa sommar och hängas upp i tempelrummet. Janmanalaya prabhu har målat en två meter hög målning av Herren Vishnu (formen Keshava). Keshava ska omringas av dasavatara (tio avatarer av Herren Vishnu), fem på vardera sida, som det är tänkt att jag ska måla. Jag har i nuläget målat två avatarer - Matsya och Kurma - och är i skissprocessen för Varaha.

Det är lätt idag att vänja sig vid snabba intryck, speciellt genom det konstanta skrollandet genom sociala medier. Men när man ska måla av någonting måste man verkligen ha tålamod att absorbera sig i ämnet. Man måste lära sig att se saker som vi vanligtvis filtrerar bort: det mesta inom måleri handlar om att lära sig titta ordentligt. Men med dessa inkarnationer av Krishna har jag behövt absorbera mig inte bara i deras utseende, utan framför allt i deras personligheter när de utför sina ”pastimes” (lekar). Jag har behövt studera dem närmare i Srimad-Bhagavatam vilket har gett mig möjlighet att gå igenom kapitel som jag nog annars inte hade lagt speciellt stor betydelse vid. Jag har märkt att genom processen av att höra om dem lär man känna dem som personer, från vilket en slags relation bildas.

Mycket av processen händer också utanför ateljén: jag mediterar på målningarna när jag gör andra saker, vilket gör att avatarerna finns tillgängliga i mitt medvetande. Speciellt när jag målade Kurma märkte jag att Han dök upp i mitt sinne varje gång jag såg en bild på en sköldpadda.Min upplevelse av att ha målat dessa avatarer har skilt sig en hel del från mina tidigare upplevelser med måleri. I början var jag rädd för att försöka avbilda Krishna. Jag trodde delvis att jag inte förtjänade att avbilda honom, och delvis att jag inte hade tillräcklig insikt för att kunna göra det bra. Men min attityd ändrades när jag hörde hur Srila Prabhupada engagerade sina första konstnärliga lärljungar i att direkt börja måla tavlor för olika tempel och för hans böcker. För Prabhupada var ingen för fallen för att utöva hängiven tjänst - alla kunde göra något. Han guidade personligen konstnärerna från början, till exempel genom att rita skisser med streckgubbar, och såg till att allting stämde. Jag känner mig trygg i att jag kan guidas av Prabhupada genom hans böcker, men framför allt i detta projekt av att Janmanalaya prabhu har uppsikt över målningarna.

“The ācārya or the spiritual master's duty is to give direction to the disciples how he can fix up his mind always on the lotus feet of Kṛṣṇa. He knows how to engage a particular devotee in a particular type of service. ‘Sva-karmaṇā tam abhyarcya’ [Bg. 18.46]. Everyone has got some particular talent. So it is the duty of the spiritual master to engage his disciple's talent in the service of the Lord so that constantly he can think of the Lord. This is spiritual master's duty.”

- Srila Prabhupada, 13 Nov 1972, Vṛndāvana

Titta gärna också på vår film om Bhaktin Elsa

Bhaktin Elsa