skrivet av Jens Hagman
OmEV: Megatrender och framtida scenarios
Elektrifiering, autonom körning och delning brukar beskrivas som de tre viktigaste utvecklingsområdena eller megatrender inom transportsektorn och har nämnts i flertalet av OmEVs tidigare nyhetsbrev. Professor Daniel Sperling med gästförfattare har analyserat dessa tre megatrender i boken Three Revolutions – Steering Automated, Shared, and Electric Vehicles to a Better Future. Dagens nyhetsbrev är en analys av den läsvärda boken.
Three Revolutions
I boken har Professor Sperling valt att främst fokusera på persontransporter på väg. Grundtesen är att elektrifieringen, automatiseringen och delade fordon är till varierande grad oundviklig och kommer att ha stor påverkan på våra framtida liv. Om det ger en aggregerad positiv eller negativ effekt på samhället är dock ännu ej klart. Dock är ett tydligt budskap från Sperlings att om vi inte styr transportsektorn för allmänhetens bästa, riskerar vi att skapa ett mardrömsscenario, mer om det senare. Först en snabb genomgång av de tre revolutionerna.
Elektrifiering
Den första revolutionen är ett skifte från bränsledrivna fordon till elektrifierade fordon (el, laddhybrid och bränslecell). Detta skifte är i sig inte särskilt disruptivt, ”en artefakt ersätter en annan artefakt”. Konsekvenserna för samhället och ekonomin bör därför vara relativt modesta. Elektrifieringen för dock med sig ett minskat beroende av fossila bränslen, lägre marginalkostnader, lägre CO2-utsläpp och en minskning av hälsofarliga utsläpp. Enligt Sterling är elektrifieringen av fordonsflottan oundviklig även om tillväxten kan ske långsamt från dagens små marknadsandelar. Frågan är alltså när, inte om, elbilar dominerar bilförsäljningen.
Automatiska fordon
Den andra revolutionen är övergången mot automatiska (autonoma) fordon. En intressant observation från Sperling är att han anser att ”autonoma” fordon är missvisande. Fordonen kommer inte att operera autonomt då kommunikation med andra fordon och infrastruktur är nödvändig, fordonen är därmed automatiska. Automatiseringen kan leda till dramatiskt säkrare, mer kostnadseffektiv och mer tillgänglig mobilitet. Automatiska fordon i likhet med elbilar anses som oundvikligt; ökad säkerhet kombinerat med teknisk mognad är ostoppbara incitament. Automatiska fordons nettoeffekt på samhället är dock inte givet positivt, utan är helt beroende av om de är delade eller inte. Om framtidens automatiska fordon är privatägda och brukas individuellt riskerar de snarare att öka trafiken och leda till allt mer trängsel och resursbehov.
Delade fordon
Den tredje revolutionen är delade fordon, vilket i dagens transportsystem är delad ridehailing (t ex Uber Pool) och samåkning (t ex Blablacar), dvs när fler än en person åker tillsammans i fordonet. Denna revolution skiljer sig åt från elektrifieringen och automatiseringen i att den inte är oundviklig enligt Sperling. Detta trots att delade fordon har stor teoretisk potential; 97 % färre fordon skulle klara dagens resbehov, vilket leder till 95 % minskat behov av parkering och 37 % kortare total körsträcka. Delade fordon innebär också logiskt en lägre kostnad per passagerare då fler delar på de fasta och rörliga kostnaderna. Teori i all ära, i verkligenheten verkar delning av fordon snarare minska i betydelse jämfört med historiska nivåer. År 1970 samåkte 20 % av amerikanerna till sitt arbete, år 2014 var samma siffra 9 %. Uber och Lyft har rönt stora framgångar med sina taxiliknande tjänster. Som kontrast har deras bildelningsinitativ haft det betydligt svårare att locka resenärer.
Två framtidsscenarion
Sperling har extrapolerat påverkan som elektrifieringen, automatiseringen och delade fordon kan ha på det framtida samhället beroende på användarbeteende, företagsstrategier och offentliga styrmedel. Detta har resulterat i två tänkbara framtidsscenarios; ett mardrömsscenario och ett drömscenario.
Mardrömsscenario
I det framtida mardrömsscenariot har staten inte uppmuntrat delade resor, istället styrs utvecklingen av individens begär och bilföretagens vinstintressen. Detta kan leda till: ökad trafikträngsel då bilar körs till stor del tomma, de flesta automatiska bilarna är inte elektrifierade och utsläppen av koldioxidutsläpp ökar i takt med längre körsträckor, efterfrågan på kollektivtrafik minskar, marginaliserade grupper har fortsatt låg tillgång till mobilitet och städerna sprider ut sig geografiskt då människor väljer att pendla längre till arbetet. Privatägda automatiska bilar kan i detta scenario innebära att en typisk amerikansk medelklassfamilj spenderar hälften av sin nettoinkomst på sin privatägda automatisk bil (som visserligen löser hela deras transportbehov).
Drömscenario
I Sperlings framtida drömscenario har staten lyckats styra de tre revolutionerna för allmänhetens bästa genom långsiktiga strategier och styrmedel. Vilket i praktiken skulle kunna innebära: frihet att välja mellan många olika rena trafikslag, människor spenderar mindre tid i köer på grund av delade automatiska fordon, inget mer letande efter parkering, minskad klimatångest samt säkrare och mer effektiva transporter som är tillgängliga för fler människor än någonsin tidigare.
För att detta ska uppnås behöver delade fordon utgöra huvuddelen av transportsystemet, där två huvudutmaningar behöver lösas; konsumentbeteende och regleringar. Sperlings förslag är att experimentera med nya delningslösningar samt främja ökad valbarhet (många olika typer av fordon och tjänster). Detta kräver tydliga styrmedel/regleringar som främjar delning (t ex genom att öka spelrummet för tjänster som Uber Pool). En annan komponent som kan underlätta är introduktionen av sömnlöst resande mellan olika transportsätt, t ex mellan bil och kollektivtrafiken – ett Mobility as a Service-system (MaaS).
Egen kommentar
Three Revolutions är ett bra exempel på hur mobilitetsforskning kan göras populärvetenskaplig. Det var lite extra kul att få chansen att läsa en bok i området, annars är det mest rapporter och vetenskapliga artiklar som dominerar nyhetsflödet. Har ni läsare tips på andra böcker så får ni gärna höra av er.
Behållningen från Sperling är inte beskrivningen av de tre revolutionerna individuellt (dessa utgör i sig själva stora forskningsområden) utan hur dessa interagerar och de konsekvenser de tillsammans kan tänkas få på samhället. Sperling skriver att han är optimist, vilket är bra att ha i bakhuvudet efter man har läst klart boken.
Med nuvarande utveckling känns det snarare som att vägen är utstakad mot mardrömsscenariot än drömscenariot. Huvudutmaningen är att hantera drivkrafterna för ökad bilanvändning som både elektrifieringen (lägre marginalkostnad) och automatiseringen (komfort och tillgänglighet) innebär. Lösningen är delade fordon enligt Sperling. Frågan jag ställer mig är hur detta ska ske i praktiken? Kommer delade fordon bli så mycket mer attraktivt den dagen bilarna är automatiska och elektrifierade? Stora ekonomiska besparingar kan göras redan idag om t ex grannar samåkte till arbetet, det görs dock inte i någon större utsträckning. I en rapport från Deloitte Insights [2] prognostiseras det att milkostnaden drastiskt kommer att sjunka med automatiserade bilar jämfört med dagens nivåer, även de bilar som är privatägda och som inte delas. Utan regleringar är det inte svårt att tänka sig att privatägda fordon kommer fortsätta ha en dominant position, vilket också är Sperlings slutsats. Med tanke på att bensinsubventioner har varit notoriskt svåra att avveckla globalt (leder ofta till folkligt uppror) kan det tänkas vara en intrikat utmaning att reglera bort privat ägande och bruk av bilar.
Jag hoppas kunna återkomma inom kort med ett mer riktat nyhetsbrev om delade fordon och dess utmaningar.
Referenser
[1] https://islandpress.org/books/three-revolutions
[2] https://www2.deloitte.com/insights/us/en/focus/future-of-mobility/transportation-technology.html
