Min allra första anställning var som butikssäljare. Vi sålde gem och gummiband, kopieringspapper och blanketter. Vi hade ett lager i samma byggnad och där jobbade flera kollegor med att plocka ihop beställningar och skicka iväg dem.
Vid ett tillfälle var det otroligt mycket att göra och vi gick alla på knäna. Irritationen var påtaglig. Vi i butiken ville göra kunden framför oss nöjd, men det var inte så lätt när vi inte fick våra beställningar i tid (att vi säljare själva skulle ha någon skuld genom att beställa för sent fanns inte i vår sinnevärld).
När en av kunderna undrade när han kunde få sina varor svarade jag att det helt berodde på de på lagret och att de just nu var som "yra höns", vilket gjorde att jag inte kunde garantera något. Kunden gick och jag hade nog inte tänkt mer på det om inte den äldre inköpschefen kom fram till mig. Han hade hört mitt samtal och sa:
- Vet du Antoni, när du snackar skit om våra kollegor på lagret så snackar du skit om hela företaget, och det är inte bra för någon.
Jag blev paff. Ung och oerfaren som jag var, hade jag inte tänkt så långt. Jag tog till mig av hans ord och insåg att inköpschefen bjudit mig på en riktig livsgåva; något jag kunde ta med mig genom livet.
Sluta snacka skit om andra
Om du snackar skit om andra till mig, vem säger att du inte snackar skit om mig till andra? Är det värt det? Skit kletar av sig så om du inte slutar snacka skit för de andras skull så sluta för din egen. Som en boomerang slår det tillbaka på dig själv, ibland smygande, ibland med full kraft. Bättre då att vara glad och generös. Den boomerangeffeken är desto roligare. Jag antar att allt det där kallas karma…
Detta vi-och-dom-tänk är tyvärr inte ovanligt. En avdelning snackar skit om en annan. Det blir en infekterad stämning. Det blir ett Vi och ett De. De på lagret. De på sälj. De i produktionen. De på marknad. Gärna med ett suckande efteråt. Den kommunikationen bidrar inte.
Det är bara att erkänna att även jag glömmer mig ibland. Jag kan i frustration häva ur mig något om någon som jag blivit irriterad på. Det känns sällan bra. Men jag tror att jag numera kommunicerar bättre än jag gjort om inte inköpschefen kommit fram till mig den där dagen för så längesedan, och för det är jag honom ett stort tack skyldig.
Hur har ni det på arbetsplatsen? Bidrar du till beröm, glädje och god stäning eller skickar du vidare illa grundat skvaller? Du bestämmer men kom ihåg:
Skitsnack är som en boomerang.
Tack för att du läser mina tankar
