Våmmen innehåller en stor mängd mikroorganismer som produceras där på plats. 1 ml våmvätska kan innehålla 10 miljarder bakterier och 1 miljon protozooer (encelliga djur). Omräknat i vikt rör sig detta om ca 1 kg mikroorganismer i en fårvåm! Våmmens mikroorganismer bryter bl.a. ned cellulosan i fodret.
Mikroorganismerna behöver växter för att överleva och föröka sig och vill ha en särskild balans mellan proteiner, energi, mineraler och vitaminer samt vatten. De är också känsliga för det pH som råder i deras miljö. För högt eller för lågt pH hämmar organismernas förökning. Fårets våm bör hålla ett pH mellan 6,2 till 6,8 för att miljön skall vara optimal. Vid idisslingen finfördelas fodret så att det lättare kan angripas av mikroorganismer. Basisk saliv förs ner i våmmen och buffrar de bildade fettsyrorna. Saliven är viktig då pH i våmmen behöver buffras samt hållas relativt konstant.
Efter processen i våmmen har det bildats fler mikroorganismer. Mikroorganismerna har också producerat proteiner, så kallade by-pass proteiner med hjälp av näringen från fodret. Detta är proteiner som fåret sedan kan ta upp. Fåret är beroende av att mikroorganismerna omvandlar födan och gör den tillgänglig för upptag. Mikroorganismerna förs vidare till nätmagen tillsammans med by-pass proteinerna.
Födan når alltså först våmmen och nätmagen där den blir bearbetad av mikroorganismer. Nätmagens uppgift är att sålla ut vad som ska idisslas och vad som ska skickas vidare till nästa mage, bladmagen. När födan sväljs för andra gången efter att fåret har idisslat så går den rakt ned i bladmagen.
I bladmagen fortsätter fodernedbrytningen och vätska sugs upp av kroppen. Därefter förs fodermassan till löpmagen. Till löpmagen kommer huvudsakligen mikroorganismer och by-passprotein. Där sker fodernedbryningen som i våra magar för att sedan fortsätta bakåt i tarmsystemet genom tunntarmen och sedan till grovtarmen.
