Jag kom ut från ett kundmöte för några år sedan och satte handflatan mot pannan. Herregud vilket dåligt möte! Från min sida alltså. Jag var för ivrig, jag lyssnade inte, jag kom med helt fel argument, och jag fick följaktligen inte ett enda åtagande från motparten. Efter en timme ringde jag upp honom och sa: Tack för att du tog dig tid. Jag tyckte att det var ett jättedåligt möte.
Han svarade snällt och sa att det var väl inte så illa. Men några affärer blev det inte.
Jag levde inte som jag lärde och jag kände mig som en charlatan. Jag hade misslyckats och jag kände mig därför misslyckad...
Men låt oss fundera lite på det här med att misslyckas
Ordet misslyckas består av miss och lyckas.
Att lyckas missa något: Vad säger det om dig? Är du misslyckad för att du misslyckades? Är det din identitet? Eller var det din aktivitet som kan kallas misslyckad?
Jag vill tro att mina misslyckanden är aktiviteter som jag inte fick till på ett bra sätt. Jag måste tro det. Hade jag trott att mina misslyckanden var samma som min person istället för min prestation, hade jag gått under. För jag lyckas missa rätt ofta. Ibland är jag helt ute och cyklar, ibland behöver jag bara justera min väg lite grann.
Att skilja på identitet och aktivitet, eller person och prestation, är bannemej inte så enkelt, men det är helt nödvändigt om du ska hitta en stabil grund som är du, oavsett hur vinden blåser.
När du lyckas missa dina mål, dina aktiviteter och din kommunikation med andra (och det kommer du att göra i stort och smått), försök att rätta till ditt misstag. Samma sak om du har ett nyårslöfte som du bryter. Res dig upp, förlåt dig själv. Den som är synd kastar första stenen sa en man vars födelse vi firar varje julafton. Lägg ner stenen och lär dig något istället, sträva efter att bli bättre.
Tack för att du läser mina tankar och julefrid på dig!
