För runt femton år sedan hörde jag en intervju på radion som aldrig släppt taget om mig. En far beskrev hur hans två barn – på grund av någon hemsk sjukdom - redan i tidig ålder degenererades, alltså gick bakåt i sin utveckling. De skulle i resten av sina liv vara helt beroende av vård. De skulle aldrig uppleva hur det känns att växa upp, utvecklas och så småningom skapa sina egna liv. Pappan berättade hur de flesta föräldrar bävade inför den dagen när barnen skulle lämna hemmet, men i hans fall var detta något han aldrig skulle få uppleva, vilket fyllde honom med en stor sorg.
Det kanske inte är rättvist att jämföra denna pappan svåra situation med en arbetsplats, men på vissa sätt är ett arbetsteam ungefär som en familj. Och hur är det egentligen på våra arbetsplatser? Hur många chefer har som mål att medarbetarna ska växa och kanske springa förbi dem i karriärstegen?
En av de bästa chefer jag haft heter Charlotta. I utvecklingssamtalen med sina medarbetare frågar hon hur de vill utvecklas och hur hon skulle kunna hjälpa dem att nå dit de vill. Det finns ingen dold agenda. Hon vet att folk växer, utvecklas och tar nya steg. Varför inte stötta dem då istället för att lägga energi på att bevaka sin position och ständigt försöka vara oumbärlig?
Precis som en bra förälder, förstår en bra chef när medarbetaren behöver styrning, stöttning eller bara en gemensam målbild. En bra chef förstår också när medarbetaren är mogen för en ny roll och kanske kan bli en chefskollega som nästa steg.
En dålig chef, däremot, kan vara som en dålig förälder. En osäker chef skapar ibland ett motstånd mot att människor faktiskt ”växer upp” även på arbetsplatsen och klarar sig rätt bra utan deras kvävande mikro-styrning.
Jag hade precis blivit far själv när jag hörde intervjun på radion, och bestämde mig för att se varje steg mot oberoende från min son som något positivt. Nu har jag två grabbar, som utvecklas hela tiden. Vi tränar ihop ibland, och den äldsta killen har snart bättre kondis än jag. Det är bra. Jag ser fram emot att han snart springer om mig i löparspåret. Min önskan är att de (trots viss curling) kommer att bli de allra bästa vuxna människor, som kan både kan ta hand om sig själva och låta andra i sin omgivning få växa. Pay it forward.
Hur tänker du som förälder eller chef? Hur vill du ha det?
Tack för att du läser mina tankar
