"Vad är roligt?" frågade jag nyligen en kompis kompis. Vi var fyra personer på en spontan After-work. Diskussionen som följde var så mycket intressantare än efter den klassiska frågan: "vad jobbar du med?" Vi kom in på vad som gav oss energi, glädje och mening, till exempel att få umgås med kloka människor, att lära sig nya färdigheter mer, att bidra till något gott och mycket annat.
Tidigare på dagen hade jag träffat den formidable föreläsarkamraten Janne. Han har en favoritfråga: "Vad får ditt hjärta att sjunga?" Det var i inspirationens efterdyningar jag ställde det som i coachingspråk kallas för en kraftfull fråga. Något som vi ofta behöver fundera på innan vi svarar.
Men borde vi inte ha ett svar på det direkt? Utan att bli stumma, kanske panikslagna över att vi inte vet? Borde vi inte veta vad som får våra hjärtan att sjunga? Det är många som inte vet. Kanske är det ekorrhjulets snurrande som bedövar oss...
Men jag tror att det här är på väg att ändras. Jag tycker mig se en trend att fler och fler pratar syfte, mening, ja hela poängen med att varför vi alls vill gå upp på morgonen. (En föreläsare, jag tror att det är en av programledarna för Skuldfällan, lär ha sagt att de flesta av oss går upp endast för att vi inte dött under natten...)
Jag driver själv varför-frågan när jag pratar kommunikation, mål eller möten. Inte för att förklara vad som hänt utan för vad vi villskahända. Det är då, när vi höjer blicken mot horisonten, som vi får energi, kraft och uthållighet.
Så varför går du upp på morgonen? Vad är roligt? Vad får ditt hjärta att sjunga?
Och om du är en chef eller förälder: Känner du dina medarbetare eller dina barn? Vet du vad som kickar igång deras energi?
Tack för att du läser mina tankar
